to a place where we can be

jag är lite ambivalent.
kan inte bestämma mig. vet inte om jag tycker om det faktum att då jag faktiskt skriver här, så har jag inget viktigt att säga. på ett sätt känns det som om det är bara ännu en pik om att jag mår bra. att jag faktiskt inte ligger o har angst över än det ena, än det andra. ibland undrar jag om mitt liv verkligen är så här tråkigt.
fast jag gillart ju? livet alltså, inte bloggen direkt.

o så börjar jag tänka och tänka att ja, jag borde vara djupare, ja, jag borde skriva personligt och utelämnande. och visst, det har jag inget emot att göra. egentligen. fast jag vet inte.
det är just det här jag har kommit fram till, jag vet inte.

men vad ska jag skriva då? för jag går upp, jag drar till jobbet, jag cyklar, ibland joggar jag, jag åker hem, lagar mat, handlar, försöker fixa hemma, klappar katterna, tvättar, gör inga helgplaner.
jag går inte ut o festar o låter saker hända och träffar nytt folk gör massa grejer jag liksom IDS inte. känner mig inte hemma på den platsen längre. eller längre? kanske bara inte just nu.
jag ids vardag. jag ids att peta hemma. jag ids att sitta i soffan, breda ut mig o kolla på 24 med killen.
det ids jag.

det snurrar i huvudet snurrar snurrar och jag tror det mesta hänger med att jag inte längre måste dela med mig av allt. jag måste inte berätta för alla allting som händer för att processa jag kan göra det på egen hand. eller genom att prata med någon. några få.
det räcker.
alla måste inte veta. alla måste inte känna med mig.

och det är skönt att klara sig självt. men lite ovant.

och ikväll? ikväll ska jag hem. hem och jobba och plocka iordning och diska lite, förmodligen jobba lite med morsan, sen sy lite backdrops till bokhyllorna.
när allt är klart ska jag (beroende på tid) ev. lyxa till med lite te. och kanske lite fruktsallad.

det känns skönt att nöja sig med det lilla.
bara så ni vet.


el weekendo

okey. i helgen blir jag gräsänka.
eller ja, bara en natt, men vafan, det är tillräckligt för att jag ska börja fundera på mina helgplaner. jag kan inte bestämma mig. what should i do?

  1. dra till öret, hoppas på att ngn är hemma o parta o dansa på ngns soffbord? 
  2. sitta hemma, klappa katterna, gå igenom kartonger i källaren 
  3. sno ihop världens ferre/förferre hemma och ligga bakis hela söndagen 
  4. dra ut till landet med säkert elföräldros o typ försöker växa mossa på näsan
  5. sitta späckad framför datorn och JOBBAR.
  6. valfritt spexigt förslag.

det ska vara billigt, snajsigt och anpassat efter en trött jävel. mmhm.


ms all grown up

det går kalla rysningar efter ryggen och hemkomsten blev inte alls vad jag tänkt, inte det minsta. allt blev uppochner och världens snurrade och jag andades snabbt nästan hyperventilerade, men tog tag i det, lät det inte ta över mig, lät det inte ta kontrollen, lugnade ner mig, grät, grät hela dagen, orkade inte gå till jobbet men gjorde, förberedde, tog tag i mig själv, beslut, tog tag.
och mitt i nästan-hyperventileringen kände jag herregud herregud klarar jag det här klarar jag det här nu när jag slutat i min terapi klarar jag det själv för jag var ju krossad jag var ju helt förstörd.
och ja.
en dag. en dag efter något så omvälvande är det normalt.
och nu, nu är jag lugn. lugn och strukturerad och jag behöver inte ens berätta för alla. jag känner inte att jag måste.

jag älskar vuxenheten.
jag älskar känslan av att ta ansvar för sig själv och sitt eget liv.
jag tycker det är lovely med stora livsavgörande beslut som jag tar själv.
och jag blir glad över att få göra budgetar och planera.
loves it.

herregud, varför har jag aldrig vuxit upp förut?

c'est un bon jour

jag tar tillbaks det.
den suger.
hemma igen, det regnar.
letar efter mobilen, har förmodligen tappat den på pendeln. hej ångest.

imorrn: jobb.
yay

blåsor

4 km igår, 3,88 idag.
jag börjar lite lugnt.
har ändå blåsor över hela fötterna.
ikväll måste jag ta från mitt ansträngda konto för att köpa compeed. o sen köpa nåt att äta till middag. o sen gå o se justin timberlake (men den biljetten fick jag ju i julklapp, så den är åtminstone gratis. wiie!)

btw, snart är jag riktig jobbare. med månadslön och ansvar (ansvarig för vissa projekt till o meeed! haha!) och 30 dagars semester om året och friskvårdsbidrag. lovely!
2 augusti. då smäller det.

btw. tidigt måndag morgon drar jag + la famiglia till england + lite wales (tror jag?) en vecka + jag o ostmannen drar till el edinburgho & omgivningar i en vecka till.
sen ska jga hem o jobba igen.
o sen kanske på en sistaminuten.
om jag har råd.
men det varj u inte grejen.
sitter jag på en liten (nåväl, 24 m lång, men inte så många meter bred) båt ute på en kanal i ingenstans i fugging rural england, då bloggar jag inte.
inte för att jag gör det så duktigt nu heller.
det ska bli skönt.
jag ska läsa, minst 100 sidor om dan. deal?

spring spring spring spring spring, släpp hästarna fria

jag är i prag när det är midnattsloppet så det går ju inte.
skitå.
har anmält mig o betalat till tjejmilen istället. mmm.
och i oktober är det hässelbyloppet. det ska jag nog också köra.
sheisse, kommer jag bli som min bror?

jag är mest hungrig.

för evigheter sen listade onekligen fem böcker som ratats o hatats. jag har gått o grunnat på att göra samma sak men inte gjort slag i saken.
but here goes:


1. da vinci koden - dan brown
det är nog det sämsta som jag nånsin läst. om inte för storyns skull så för språket. my oh my.

2. män som hatar kvinnor - stieg larsson
alltså, jag vet att jag avskyr deckare, men jag tänkte, jag har hört så mkt bra saker så den här ska väl vara någe vidare. jag hoppades. jag försökte. jag kämpade.
men nej. jag förstår inte. det här är väl en okey deckare, men det är ju skräp ändå!
och seriöst, varför ska de envisas med att skriva efternamn heeela boken igenom? och seriöst, varför döper stieg den unga tjejen, med piercingar och kortklippt hår o hela baletten till lisbeth salander. troligt.

3. den där skuggserien - maria gripe
jag hade alla böcker när jag var mindre. o jag var en bokslukarmaskin på den tiden. läste o läste o läste, o mamma slängde lyckligt böcker över mig. o skaffade hela skuggserien. jag försökte läsa, försökte verkligen. fattade inte poängen.
jag donerade dem till hennes skolas bibiliotek sen. jag tror hon sörjde det lite.

4. äcklet - sartre
det gav mig existensiell ångest. jag har aldrig förstått poängen med att ha existensiell ångest. sartre kan gå o hänga sig! :D

5. den gamle och havet - hemingway
såååå seg och sååååå utdragen och han äter lite rått fiskkött och han sitter där i båten och det är varmt. i get it!
det hade helt klart räckt med tio sidor i den här boken.

(6. all världens deckare
än har jag inte stött på någon som var bra. skräp är vad det är!)


jag måste kontra med några lysande böcker. seriöst, sånt där nergottande ger mig lite angst (och följande är utom inbördes ordning):

1. haruki murakami
jag vet inte vad det är med murakami, men han har något alldeles speciellt. favs: kafka on the shore, dance dance dance, a sheep chase

2. erlend loe
lysande fast ojämn. favs: naiv. super., expedition l, kurtböckerna (lovely!) och volvo lastvagnar. not so favs: blåst, fakta om finland och

3. johanna nilsson
hennes ångestbok (hon går in i tavlan, ut ur bilden) är fortfarande bäst.

4. james frey
mest a million little pieces. sånt språk. åh. loves!

5. jpod (& microserfs) - douglas coupland
ingen kan mysnörda som coupland. gillart.


just nu läser jag michael chabon, the adventures of kavalier and clay. framsidan är dötrist o gör den inte rättvisa. sitter o längtar till o läsa hela dagen. åh!


c'est un bon jour

det kliar i fingrarna men jag vet inte vad jag ska skriva om. det är som om allt jag tänker på känns för trivialt, för onödigt och för fånigt. det är det säkert, men så ser mitt liv ut just nu.
ganska trivialt.

eller nej, trivialt är inte rätt ord. trivialt är rätt ord för alla problem. dvs de icke existerande problemen.
jag gillar mitt liv dock.
jag har lärt mig säga nej lärt mig prioritera mig själv lärt mig acceptera att det är okey att sura och ännu bättre att prata om det och sluta ha en anledning att sura.
jag surar inte alls så mycket längre.
det enda jag skulle behöva nu är lite längre dygn (jag vill kunna ligga o dra mig minst tre timmar varje morgon) och en årslång sommar. det skulle jag ge tummen upp.

jag har inte ens engagemang o bli sur över något, eller tänka över något. jag är bara nöjd.
jävligt nöjd.
jag sitter och jäser och myser i all min nöjdhet.

nu: lite jobb, lite träning, lite åka hem svettig och sen hänga med pietro ikväll.

fan vad fint.


nakna karlar, kli på magen och varm i huvudet

hej flickor.
min nya mobil (den är blå, den är glansig, den är F R Ä C K !!) kan skicka bilder o blogga direkt. jag är frigging såld. jag tar asfula bilder, jag leker emo i gamla stan och jag tänkte göra tobias lite gladare.
sådeså.
jag lär väl parallellskriva här o så ett tag, o sen när jag får tid o ork ska jag köra ihop dessa två semper-bloggar och lägga dem på ibland.
när jag ids.
aja.
tills vidare hittar ni emokids o hallonpaj på: http://ibland-photo.blogspot.com/

ms crappants

jag passar på att fylla på en torsdag. på en torsdag där alla har ledigt på fredagen. all fine med det. men på denna torsdag får jag inte dricka ett uns alkhol. INTE ETT UNS.
och tårta, ohmy, det är onyttigt.
jag kommer säkert krypa ihop i ett bylte och dö.

neh.
jag kommer jobba över istället.
wiie!

tonsillit

det känns som om jag vore fem år igen fem är och allt är panik och osäkert och den senaste natten sov jag två timmar, två timmar uppdelat inte i sträck och sen kanske en halvtimme på dagen nu en timme nu inatt en timme och det går inte mer så fort jag rör på mig så gör det ont ont så jävla ont och jag kan itne svälja nåt och tanten på sjukvårdsupplysningen säger 'ja, ja, det tar tre dagar innan det vänder med penicillinet' och jag får panik panik jag behöver sova jag behöver få slappna av ge mig smärtstillande ge mig smärtstillande nu jag står inte ut. och p har fått magsjuka och ligger inne i sovrummet och göra konstiga grymtningar som bara får mig på sämre humör bara sämre humör och jag gråter jag bara gråter det gör så ont och jag är så slut jag orkar inte mer jag orkar inte nu och fan fan fan hoppas att jag inte blir magsjuk också då tar jag nästan livet av mig själv jag är så trött jag måste sova behöver sova vill sova vill inget annat sova och äta hur fan ska jag klara av att äta om det är minst en dag till innan penicillinet kickar in jag får ju inte ens i mig en klunk vatten nu utan ångestont och panik och jag tar lite lite vatten i munnen och ställer in mig på o svälja men spottar ut, det går inte det gör FÖR ONT FÖR JÄVLA ONT FAN jag bara gråter jag orkar inte jag orkar inte mer.
och katterna spriner förbi jagar varandra exalterade och jag drar fingrarna genom håret mitt hår om och om igen som om det skulle göra mig lugnare om och om igen och jag vill inte se på natt-tv mer jag är trött på de dåliga filmerna och jag tar nog nästan livet av mig (igen) om jag tvingas kolla på ellen inatt igen. och jag spottar salivet spottar ut det överflödiga spottar för det kan inte vara kvar kan inte sväljas och hela tungan ömmar hela gommen är helt jävla uppspänt överspänt och vänstra halsmandeln försöker bli någon slags supernova.
'mosa alvedon och ta med sylt eller så, som man gör till små barn' säger tanten på upplysningen och skrattar lite och jag skrattar lite jag med (så mkt jag kan, kan ju fan inte ens prata ordentligt. som ett litet barn) och accepterar för det spelar ingen roll att jag säger att jag inte får ner något jag får inte ner något alls det går inte det går inte in i mig jag kan inte svälja jag vägrar att svälja att svälja är döden.
och jag googlar halsfluss googlar halsont googlar och försöker hitta vad man kan göra för att göra det lättare för att göra det mindre ont och det står om halstabletter och te och varma och kalla drycker och jag vill skrika åt dem och sparka på dem och hitta tips vad man gör för att underlätta när man inte kan stoppa ner något i halsen.
och jag kollar på sl hur lång tid det skulle ta till danderyd ttjugoåttminuter två bussar ill danderyd med akutmottagning man kanske kan tvinga till sig smärtstillande lite iaf bara lite snälla? morfin-patches, i'm game. tre dagar innan penicillinet kickar in ohc hur ska jag kunna äta imorgon hur ska jag kunna få i mig något alls fan panik i magen panik i hjärtat panik överallt.
klockan går för sakta.
jag orkar inte mer.
kan ngn komma hit o knocka mig? pretty please?

38,9

men nu är jag nere på 37,3.
loves blöta tvättlappar som placeras överallt.
fast fan, magnecyl är fan inte the poo. jag saknar ipren.


harakiri

ibland undrar jag om jag lever på jobb eller om jobbet lever på mig.
jag vet inte.
hursom skulle jag nästan döda för lite sömn just nu. eller lugn o ro i själen. och nåt annat än en överdramatisk och sjukt tolkande familj.

this is the spring

nu nu nu är allting blandat i huvudet ett enda sammelsurium och inget är rakt allt är kurvigt snurrar snett vint rakt fram uppåt men det är okey för det är sol ute. det är sol och jag ska cykla 1,3 mil hem idag med jobbhandskar på mig som är jättefula och vita och gula och stora och varma varma varma.
igår bakade jag och jobbade och gjorde tomatsoppa med tortellini och tog med mig matlåda till jobbet.
bakade.
med rivna morötter och kesella i degen.
det vart okey. men inte så mycket mer.
men det är ändå stort jag tog tid bakade lagade mat ordentligt plockade undan efter mådde bra kände mig bra och sen hade jag ändå svårt att sova.
vill bara jobba klart extragrejerna få det gjort ur världen känna mig lugn och fri.
jag längtar.

teet är fortfarnade slut på jobbet. jag tror det är felet just nu.
imorrn ska jag ta med mig lite backupte. eget te. helst engelbrekt.
to die for.


förresten har jag utan framgång försökt lokalisera this is the year med marit bergman. jag vill spela den på högsta volym och dansa och sjunga för mig själv i solen.
ja, det vill jag.

try

och jag sitter försöker sminka försöker lösa i-landsproblem försöker lösa sånt som inte är några problem som inte är något men jag försöker lösa det obehövligt onödigt olösbara.
vi ska på nelly ikväll och magen ömmar och huvudet ligger på gränsen och vinet vill itne stanna i magen inte i kroppen inte någonstans utom i glaset. jag försöker sminka mig men saknar hälften av sminket och ögonbrynspennan bryts av och inget stämmer jag har bara ett örhänge.
jag räcker inte till jag löser inte allt.
men jag försöker.
och tränar.
och avvänjer.
idag sa jag nej. nej till en helt poänglös fest full med folk jag inte känner. full med nittio personer inklämda i en festlokal på landet. och jag känner inte dem. och jag fick ont i mage och ville inte och det förväntades väl och inte kan man väl tacka nej.
jag bara inbillar mig.
hälften av sminket är inte här och vi ska flytta vi ska nog bo hos mig bo där tillsammans göra till vårt och sätta upp gardiner.

och folk säger saker säger saker de inte vet något säger saker som sårar som de säkert inte förstår gör ont säkert inte fattar. vafan fattar du inte för vad förstår du inte?
när jag äntligen hittat rätt hittat lugn och trygghet hittat lycka kärlek fan hittat allt allt jag har hittat allt är du bara avundsjuk?

nej.
tjock eyeliner.
mängder med mascara.
it'll do.

mars 2008
ti on to fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31